shutting down..?

Det kan vara så att det är min p-stav som gör att jag inte mår jättebra för tillfället men jag avvaktar ett tag och ser..

för övrigt så har jag tänkte stänga ner min blogg. ser ingen anledning till varför jag skulle fortsätta skriva om mitt liv någonstans där knappt någon läser osv.

avvaktar med detta också ett tag men tror jag stänger ner snart.

maybe for the last time ;
over and out - belle

Ensam

Jag känner mig ensam.
Så fruktansvärt hjärtskärande ensam.
Vart tog allt vägen? Sommaren -08... vart tog allt vägen?
Jag har så mycket att vara lycklig över, men vart tog lyckan vägen?
Vart tog alla vänner vägen?

Jag vågar inte tänka mer, för känslan av tomhet skrämmer mig.
Känslan av gråt i hela kroppen som inte tar sig ut är värre än känslan av att inte kunna andas för alla tårar och snyftningar.

Jag känner mig ensam, hjälplös och patetisk.
Jag vill ingenting.
Jag har färre nu än någonsin att leva för
själviska tankar tar över mig
allt känns bara så hopplöst.

over and out - Belle

Bra dag - Gustav är fin, kvällen är sen och inlägget långt

Var hemma hos Gustav idag och drack kaffe och pratade strunt.
Eller det var inte så mycket strunt, det var väldigt bra samtal vi hade, om mycket och lite till, och så ännu en hel del som också var bra att prata om.
Jag har saknat Gustav. Sommaren -08 med Gustav är en sommar att minnas. Saknar den tiden lite. Kanske blir sommaren -10 lika lyckad som -08?
(sommaren -09 var också lyckad, på ett helt annat sätt dock)

Fan vad Gustav är fin ändå (spontan upprepning som tåls att göras)


Idag har vart bra i det stora hela. Träffade Marcus, sa hejdå innan han åkte till LANet - Alltid bra dag när man får umgås lite med Marcus!
Drog hem och hade en extremt trevlig middag med en glad mor och en pratsam och glad bror (bror blir bara mer och mer vänligt inställd till mig - konstig bieffekt av hormoner?)
Drog hem till Gustav på kaffe, bulle och pratstund
Hem igen för att käka och donera 50:- till Haiti = jag känner mig som en lite bättre människa = bra grej.
Till slut lite plugg inför hiragana-provet, vilket jag typ kan nu men jag pluggar igenom hela den rekommenderade saken på smart.fm eftersom jag anser att det är en väldigt bra sida och litar på dess rekommendation av tecken att plugga per dag.
Och nu är klockan på tok för mycket och långt efter läggdags men man kan ju inte vara perfekt.

Imorgon (idag) vankas Tvättning, Städning, Jobb och kanske Underjorden på kvällen.
Plugg också egentligen men vet inte hur jag har tänkt att hinna med det.
Nej, jag tycker ändå att jag förtjänar en helg av aktiviteter utanför skolan och pluggandet.


Långa och ointressanta inlägg är något vi alla älskar
framför allt jag som har cepeont i fingret och borde sova istället för att skriva långa och ointressanta inlägg.
Big woop - wanna fight about it?


over and out - Belle

Oj vad glad man blir av att man har så fina vänner <3
Dock är jag nog inte så bra som ni påstår, men det är fint att höra ändå ^^
Har inget vettigt att skriva egentligen.
Har suttit som ett kolli hela dagen idag och inte gjort ett piss, för jag orkar inte med skolan eller klassen eller smutsig snö utan jag vill bara vara kolli och sitta still.

nu ska jag försöka sova och inte plugga trots att jag behöver, och inte ha dåligt samvete över det trots att jag borde.

over and out - Belle

de kallar oss Vår Framtid

Hur kommer det sig att samhället inte gör något fören saker och ting gått över styr?
Varför krävs det ett självmordsförsök innan man får någon riktigt hjälp för depression?
Varför måste någon sitta gråtandes i korridoren innan någon reagerar på mobbing?

Jag fick mig en tankeställare idag angående mitt eget agerande i en situation jag fann jobbig.
De säger att man som person agerar med något av de tre F'en.

Flight
Fight
Freeze

Jag har alltid trott att jag agerar inom ett av F'en men idag agerade jag enligt dem alla.
Jag hade sån ångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag satt oförmögen att prata, oförmögen att röra mig - Freeze.
Min bröstkorg skälvde och hela jag skakade av ångest. Jag fick inte luft och önskade att jag skulle dö samtidigt som jag visste att det var det som skulle hända om ingen räddade mig.

Sedan gick jag. - Flight.
Jag lämnade diskussionen och allt som skapade min ångest. Jag flydde från min egen död och från en situation jag inte visste hur jag skulle hantera.

Det var inte fören jag hade lugnat ner mig jag kom fram till Fight. Jag Blev förbannad, besviken och ledsen. Jag uttryckte min åsikt och tog tag i den situation som skrämde mig och gav mig känslor jag föraktar ända in i benmärgen.


Jag var den enda, DEN ENDA, som såg att det inte var rätt, det som pågick.
Det fanns tydligen några andra som såg samma sak när de blev tvingade att riktigt betrakta det hela, men det är skrämmande att på en klass av 32 elever, är det bara en 4-5 pers som förstår att det är mobbing som pågår när någon blir kallad öknamn, blir utfryst, får äcklade blickar, blir filmad, hatad, blir baktalad bakom sin rygg.

Vi ska vara på väg in i vuxenvärlden. Sägs vara "Vår framtid".
Jag mår dåligt av att veta hur folk ser på mobbing, eller snarare inte ser på mobbing när vi ändå borde ha kommit upp till den åldern där man börjar få lite insikt.

Jag vet inte, jag kanske bara är så pass härdad i mig själv att jag ser saker på ett annat sätt än andra i min ålder.
Jag kanske är för snabb att döma och måste förstå att det är en mognad en del fortfarande saknar, men när de får situationen utpekad som mobbing, får allt utpekat och upplagt på silverfat för att det ska vara lätt att förstå, och de ändå inte tänker igenom sina värderingar...
ja då vet jag inte längre om det är värt att kämpa.
Om vi är Vår framtid vet jag inte om jag vill vara en del av den längre.

Jag är arg och frustrerad, men framför allt ledsen.
Jag mår dåligt av allt, och jag känner en tyngd av att veta att det inte är många som stöttar mig i frågan.
Jag vill inte vara en del av detta längre.
Jag har haft nog med tragedi i mitt liv.
Men jag kan inte släppa det, för hans skull menar jag.
Helvete
Jag vet inte om jag orkar


over and out - Belle

för att vara lite kryptisk

Jag kanske inte alltid frågar hur det är
eller kommer ihåg att ringa ibland för att se om det hänt något nytt
Men jag finns alltid ändå, knappt ett telefonsamtal bort, ett sms räcker.
Jag finns där, och det tror jag att hon också gör, hon har bara så fullt upp med sig själv att hon inte hinner förstå vad hon gör för fel.
Det är dumt att vara arg, ta det som det är -inte som det var.
Det är jobbigt att gå vidare men det är ibland vad som krävs.

Ibland behöver en del få veta vad de kan gå miste om för att veta vad de har.
Jag vet att du förstår

work in progress (fast egentligen inte alls, men det låter bra)

Jag är så trött på min blogg så nu tänker jag vara jättetråkig och inte göra något vettigt med den fören jag faktiskt orkar göra något vettigt...
jag är sammanhängande

over and out - belle