tisdag 31 mars 2009

sh-sh-sh-shaking

Massa mys på att matilda tryckte undan mina sorgframkallade sjukdomar som nu har legat över mig som en mörk dimma det senaste.
Jag tackar dig ödmjukast min underbara vän, vad vore livet utan dig och en promenad lite då och då?

Det känns bra att jag skakar av någon jävla anledning så att jag knappt klarar att skriva på mitt arbete. Jävla cepe att allt ska vara så jobbigt hela tiden då.
Jävligt dum idé att sätta hög press på mig när det är så nära 12e april som det är.
Förlåt, jag börjar blir tjatig angående detta datum.. ska sluta.

Men bara för att få alla på det klara så tänker jag inte dö den 12e, jag vill nämligen inte dö, det finns för mycket att leva för, men jag kommer inte må bra, det är en sak som är säker. :)
Snart ska jag gå vidare dock, snart ska jag se lyckan i de stunderna vi hade i stället för sorgen i de vi missat.

förlåt, jag ska sluta vara tjatig nu.

So-arbetet nästa.

over and out

lördag 28 mars 2009

Aurore

Som jag trodde så grät jag en hel del till denna film.
Så hemsk film.
Hur kan människor vara så hemska och hjärtlösa?

Till minne av Auror
Som föll offer för
människans grymhet


Filmen handlar om en familj, en lycklig familj med 5 barn som splittras när modern i familjen dör av sjukdom.
Makens svärkusin lägger då händerna på änkan, fadern i familjen, men trots att hon nu fått mannen hon trånat efter kan hon inte släppa svartsjukan hon känt för den avlidna hustrun. Den vackra flickan Aurore, som är så lik sin mor och har fått hennes skönhet blir då offer för denna svartsjuka, henner liv kan inte beskrivas på annat sätt än att det är ett helvete, och det blir värre och värre allt eftersom tiden går.

Detta är en sann, fransk, historia om ondskan som en del människor innehar.
Man tappar hoppet för mänskligheten när man ser filmer som denna.

Se den, till minne av Aurore.

over and out, och godnatt

håll mig vid liv, när den dagen kommer

Nu är 12e april närmare än den vart på ett år.
Jag orkar inte tänka på det, men jag gör det ändå.
Jag saknar dig.
Vem kommer att hålla mig vid liv den 12e april?
Snälla, bara håll mig vid liv, för det är det jag vill.

vart vill hon komma?

Pressen är för hög, jag vet inte om jag pallar.
Fast jo, jag vet att jag pallar, jag vet att jag kommer ta mig igenom det, men just nu känns det som att pressen är för hög för mig att klara av.
Ångesten kommer flera gånger per dag nu. Det känns inte så bra, men vad kan man göra. Just nu hoppas jag mest på att jag ska lyckas ta mig igenom allt.
Jag äter inte tillräckligt heller, har ingen aptit. Mår mest illa, är nog pressen. Vill inte att någon ska komma och hjälpa mig dock, jag behöver klara av det själv, jag behöver veta att jag kan klara av det.
Jag vet inte vart jag vill komma, jag ska se på film nu. Någon deprimerande film att gråta till. Kanske inte vad jag behöver nu men vad vet jag - antingen är jag destruktiv mot mig själv eller så behöver jag bara gråta ut lite. Man behöver det ibland, you know...

over and out

fredag 27 mars 2009

snön förstör mitt liv.

Nej, nu är det fan inte okej längre.
Igår satt jag med folk och kollade på söta människor som åkte i rampen i solskenet och tyckte nästan att det var varm.
Idag när jag vaknar är det snö. Massa massa snö.

Hur var det med den där växthuseffekten? Skulle inte isarna smälta och det bli varmt väder året om? Eller har jag kanske missuppfattat det där?
Jag vill inte gå upp på morgonen för jag vet att jag kommer frysa, jag HATAR att frysa! Jag mår inte det minsta bra av att frysa. Nu är jag butter och troligen en elak människa om jag skulle träffa folk, vilket jag ska alldeles strax.
Dock ska jag träffa anton ikväll, han gör mig glad, det känns bra. Jag ska prata med honom idag också, serious style! Får väl se hur det går. Kanske borde ta med mig lite böcker och försöka få lite skolarbete gjort hos honom, vi både behöver ju plugga.

Matteboken ligger på köksbordet med en massa information jag borde kunna vid detta laget. Varför kan jag inte all information nu då?
Jo, det lätta svaret finns att hämta här - jag är lat.

Nu ska jag äta något, sedan ska jag sminka mig och så ska jag till skolan, intresseklubben antecknar och jag vill sova.

Over and out

måndag 23 mars 2009

hell.. uh

Näe, nu orkar jag inte må dåligt över detta längre...
Är det okej att vilja glömma?
Kommer jag någonsin kunna se tillbaka utan att bli ledsen?
Varför kan jag inte göra som jag vet att man borde - se tillbaka, minnas de underbara stunderna och vara glad över den tiden vi hade...

You are my hell, now that you're not longer with me...

goddamnet woman, get a grip, sluta vara så sentimental och skriva sånt skräp..

so-arbetet går framåt, jag ska träffa Anton imorgon och på lördag ska Olivia vara Arians flickvän

Over and out

söndag 22 mars 2009

How long

How long does it take to get over your first love?
How many days?
How many weeks?
How many months?
How many years..?

Do you ever get over your first love?

onsdag 18 mars 2009

Graduationsongs?

Jag har nu bestämt mig för att jag ska sjunga på skolavslutningen.
Jag tror att olvia vill vara med också, men vet inte än om jag känner för att göra det själv... inte för att jag inte vill sjunga med henne, utan för att den låten jag har valt att kanske sjunga är en låt som (för mig) beskriver mycket om hur mycket alla lärare, och speciellt Therese - min mentor, har hjälpt mig igenom den svåraste tiden i mitt liv hittils.
Jag vill på något sätt kunna återgälda detta, och jag vill uttrycka mig genom en sång inför skolan på avslutningen.

Någon som har någon åsikt om att Belle ska sjunga på skolavslutningen?

My heart is full of endless gratitude,
You were the one the one to guide me through,
Now I can see and I believe
It's only just beginning


Sedan har jag en till låt jag tycker skulle passa att sjunga.
Den är mer riktad till elever och framtiden.
My wish, for you,
is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, your worries stay small

tisdag 17 mars 2009

sammanfattning av dålig uppdatering

Jag skulle vilja säga att jag är dålig på att uppdatera nu för tiden...

För att sammanfatta livet just nu;

- Våren och sommaren måste komma snart, annars tänker jag bli ledsen
- Jag tror att våren är på väg på riktigt
- med våren kommer Gustav, vilken jag numera har slutit fred med, trots hans idiot till flickvän
- Skolan är ganska jobbig men jag överlever
- Anton är söt
- Olivia är knäpp
- min fysiska hälsa går lite upp och ner
- jag är hungrig jämt och ständigt
- Jag är även trött hela tiden
- Jag måste sluta drick cola
- Jag gillar att dricka cola, jag vill inte sluta.
- jag har lite ont i ryggen
- Jag sitter uppe för länge på kvällarna och spelar Mafia Wars
- jag ska slåss mot pj's på fredag

fredag 13 mars 2009

Kom då...

Den 12e april närmar sig med stormsteg.
Detta datum som en gång krossade mig och mitt liv i en miljon bitar kommer nu åter för att håna mig för den dagen då den jag älskade mest togs ifrån mig.

Kom då, din djävulska månad.
Kom då och håna mig för min sorg och min saknad.
Kom och färga mitt liv svart för ett tag för att sedan långsamt låta mig gå tillbaka till att faktiskt leva.
Jag vet hur det kommer bli, men hur länge kommer det att stanna denna gång?
Låt mig slippa mina mardrömmars datum, låt mig slippa sorgen och saknaden som alltid kommer att hålla en del av mitt hjärta i ett fast grepp.
Ge mig min David tillbaka.

Punktlighet.

Punktlig.
Alltid lika punktlig.
Alltid nu, efter tre veckor, kommer frågorna och tveksamheten.
Nu drar winnerbäck igång med sin musik i mitt huvud. Nu är det ännu en gång dags för din sång.
Varför utsätter jag mig för detta gång på gång?
Inte för människorna, utan för mig själv.
Varför lyssnar jag inte på vad jag själv råder mig till, och tänker efter innan?
Jag försöker skylla på att det är något annat som gör det, men jag vet att jag kommer inte orka. Jag kommer försöka, men till slut vet jag att om jag inte gör något kommer jag försöka låta det rinna ut i sanden, och det är inte bra för någon...
Vem ska stoppa mig när jag tror att jag har kontroll, och inte låter mig stoppas?
Ni kan inte stoppa mig.
Jag kan inte stoppa mig.
Punktligheten slår till och Winnerbäcks rader maler i min hjärna - händer detta verkligen igen?

måndag 9 mars 2009

Nu är det bevisat - min fobi är inte tagen ur luften

Ja nu jävlar är det bevisat - min fågelfobi är inte helt utan grund, fåglar är fan livsfarliga!

jag hade på radion lite i bakgrunden nu på morgonen och hade då på Bandit Rock där de tjatade en massa om en hel massa onödigheter, men så plötsligt hör jag att de börjar prata om en kille, något om en fågel och att detta hände i lördags natt eller hur det var.
Det visade sig att denna killen hade fått en fågeljävel i huvudet!
Iiihk, jag visste att fåglarna flyger in i huvudet på folk ibland, jag är alltså inte galen som tror att jag ska dö på detta sätt.

[fågeln dog och mannen fick sy några stygn, men det var fågeljävelns fel, rätt åt den att den dog! Tänk om fågeln träffat tinningen på mannen så att han dött!]

söndag 8 mars 2009

Nya skor

Finns det någon som kan gissa vad Belle gjorde i fredags?
Ingen?
Belle shopade.
Inte mycket dock - jag och mor var inne på provskor och kollade skor bara, och jag hittade ett par söta pumps i rött (se bild)


Nu ska jag sluta vara ointressant och springa iväg mot sängen där jag har tänkt sova några timmar.

Over and out

torsdag 5 mars 2009

v 10

Jag mår inte bra, jag skulle gissa på att jag är sjuk pga stress.. känns bra.
Med andra ord har jag suttit inne och inte gjort ett piss de senaste dagarna..
Början av veckan var dock intressant ^^ Träffade Anton i måndags och klockan blev helt plötsligt jättemycket när vi umgicks. Den blev så mycket att den blev 12.
Pendeln från Floda slutar gå vid 11 - lovely.

Slutade alltså med att jag fick spendera natten med sötanton(fråga mig inte varför jag satt ett så fånigt smeknamn på honom).
Det var trevligt.

Jag söker sommarjobb nu för er som är intresserade. Skriver CV's för fulla muggar och klickar runt och smörar in mig och allt vad jag gör. Känns bra.
Nu ska jag läsa, för ovanlighetens skull (varför ljuger hon?)

Over and out - Belle

tisdag 3 mars 2009

Disciplin

Jag skulle vilja anse att jag har en viss disciplin (stavas det verkligen så?) när jag väl tränar.
Jag pushar mig själv och ger mig inte fören jag har gjort det jag vill och klarat av det jag borde. Dock vet jag inte om det kan kallas disciplin, eller om det bara borde heta dumstridighet.. Jag slutar ju inte träna när jag känner att jag börjar må illa och att min hjärna inte längre klarar av att ta upp något som helst syre. Nej, så disciplinerad är jag kanske inte ändå, men när jag väl kommit hem och fått ta det lugnt en liten stund lugnar kroppen ner sig och jag mår bra igen, då känns det bra att jag avr duktig och tränade.
Men sedan att nästan be till den gud jag inte någonsin skulle få för mig att tro på, om att jag ska klara av att ta mig hem utan att svimma, det kan ju diskuteras hur bra det är på en skala...

nu ska jag vara min egen djurskötare och sitta still med min mat tills jag tryckt i mig den, det behöver jag.

Over and out - Belle

P.s eller vad man säger, måste lägga till att det finns en galet söt kille på gymmet som jag av någon anledning praktiskt taget alltid ser när jag är där : D Antingen tränar han varje dag, eller så har jag bara turen att pricka in de dagar och tider han tränar... Dock är det lite frustrerande att han ska bevittna en helt genomsvettig och svimfärdig belle på gymmet, men fan - jag är ju ganska ball som gymmer järnet ändå! d.s

söndag 1 mars 2009

promenad i den mörka natten

I natt gråter tusentals ögon.
Vissa för att de kanske har förlorat någon de älskar,
vissa för att otillräckligheten och maktlösheten skrämmer dem in i själen
och andra för att de har förlorat viljan att leva.

Jag känner till er smärta, ni som inte längre vill leva, jag kan relatera till era problem som vissa kan anse är obetydliga.
Jag önskar bara att jag kunde göra mer för att få er att må så bra som ni förtjänar. Att se ångesten så klart i ögonen på någon man bryr sig om är aldrig lätt, att se smärtan rinna över och lysa klarare än det starkaste ljus i ögonen och att känna en skakande kropp som flödar av ångest kan bryta ner vem som helst. Jag känner mig dock inte nedbruten, det känns bra att du mår bättre nu, tro inte att jag menar att du fick mig att må dåligt, så menar jag inte. Vad jag menar är att det känns tungt att känna din smärta och att inte riktigt veta hur man ska lindra den.
Denna gången hjälper inte alvedon.

over and out, och godnatt