Det går bra nu

Var hos skolsköterskan idag.
Hon har vidriga glasögon och en klädsel som skulle liknas vid... nej jag vet inte vad, men hon verkar vara en bra människa.
Hon verkar ha mycket bra och vettigt att säga, hon berättade saker för mig som jag inte visste innan.
Jag pratade med henne om att jag är stressad och hon förklarade för mig varför jag blir stressad, varför just jag blir stressad, inte varför man blir stressad utan varför just jag.
Hon berättade om min höga adrenalinnivå och min ständiga spänning i kroppen. Hon läste så bra av mig efter bara en liten stund av pratande.

Hon sa åt mig att göra en sak för att göra allt lättare för mig, något så simpelt som jag egentligen visste men som jag verkligen behövde någon vettig att säga åt mig - motion.
Jag vet att man mår bättre av motion men jag har inte orkat ta det steget att intala mig själv att det är ett måste men hon informerade, den fina människan.

Promenader är inte bra, jag ska inte promenera. Det räcker inte, det hjälper inte.
Endast 20 min av höjd puls och svettningar några gånger i veckan är det jag får börja med.
Inte mer, inte mindre.
Jag tror inte att jag klarar bara 20 min, ska jag göra något ska jag göra det fullt ut, men jag kan försöka att inte ta ut mig allt för hårt- då går jag in i en ond cirkel.

Så nu ska jag ge mig på hennes råd. Jag ska ta sömntabletter fram tills att min sömn fixar sig tack vare motionen och sedan ska jag träffa henne igen nästa år.
Hon är så bra som inte försöker tvinga på mig massa viktkontroller och samtal varje vecka. Hon förstår att inte ens på en månad hinner man med en förändring stor nog att raportera, man hinne rinte märka någon skillnad.
Fina människa.

Såna människor som hon får mig att vilja utbilda mig till psykolog eller något i det stuket.

Nu ska jag sova för mina sömtabletter har börjat kicka in.

over and out - Belle