G00larN^

Jag vet egentligen att det jag gjorde var något bra, men jag har en känsla av att jag har skvallrat på mina vänner.

Jag hade utvecklingssamtal häromdagen och då var det en fråga i formuläret som löd "vet du någon som blir utsatt för mobbing?"
Just på den frågan tvekade jag och sedan var det kört. Le mentor kollade väldigt intensivt på mig och sa åt mig att om det är något jag har märkt så är det bra om jag säger det, han skulle aldrig nämna för någon annan att det är jag som sagt något.
Jag bestämde mig för att berätta om den mobbing som pågår förfullt i min klass.
Den pågår för fullt, men ligger hyfsat i det tysta. Jag vet inte ens om personen i fråga vet om att han, nästan dagligen, blir kallad öknamn och blir kränkt och utskrattad bakom sin rygg.
Jag hoppas innerligt att han inte vet.

Självklart är personen jag pratar om AllätarN^
Och nej, jag är själv inte oskyldig i dramat. Jag tyckte det var kul en stund, precis i början när man inte riktigt visste hur man skulle hantera en så speciell person och ett sådant beteende.
Jag skäms nu såhär i efterhand för att jag över huvud taget var med på det, det är ju helt uppenbart att det är mobbing som pågår men precis som alla andra mobbare var jag väl osäker på hur jag skulle bete mig i den nya gruppen av klasskamrater.
Men som sagt - skäms gör jag. Och det innerligt.

Så ja, nu har jag berättat för Le mentor vad som pågår. Jag har inte berättat om öknamnet men om hur folk beter sig mot honom och hur det saknas respekt i sammanhanget.
Han tog detta väldigt seriöst och sa att detta var ett självklart fall av mobbing, varesig "offret" förstår vad som händer eller inte.

Jag vet inte vad som kommer hända nu men jag kände att jag var tvungen att skriva ner det och få bort denna tunga sten som formats över mitt bröst.

Nu har jag även kollat runt lite och jag tror att han har någon form av neuropsykologiska funktionshinder (NPF) vilket är typ anpassnings- och beteendeproblem. Stämmer ganska bra in. Det gör det hela värre att kanske veta vad killen lider av eftersom det är så jobbigt att lida av denna åkomma (så att säga)


Aja, personligen anser jag att det var rätt. Detta måste stoppas , om det nu går att stoppa, det är inte okej... det var det aldrig..
Jag gjorde det för att jag mår själv dåligt över att man är elak och behandlar någon illa som inte kan eller har vett att försvara sig. Det känns inte rätt att någon i min närhet blir mobbad. Inte när jag kanske kan stoppa det i alla fall.

Funderar på att gå till kuratorn imorgon för övrigt. Lite för att jag skulle vilja prata med någon om just detta och för att jag behöver lite guidense i hur jag ska hantera mina sömnproblem och min prestationsångest. orkar inte med BUP igen så kan ju kolla hur skolkuratorn är.

over and out - Belle

P.S. ska skriva ett "tal" till svenskan, är det allt för illa att skriva ett tal om mobbing och lite försiktigt poängtera de sätten som människor i klassen utför mobbing på? Det är ganska provocerande kanske men det kan få upp ögonen för någon iaf.. kanske. Är det en dum idè? D.S.