Varför blir jag inte frisk?
Varför är jag den enda som inte klarar allt plugg, som inte pallar trycket?
Gick hem idag, höll på att kvävas
Jag satt hela vägen hem och försökte pressa in alla känslor men så fort jag kom in i hallen kom allt på en gång.
Det var som att ångesten inte byggdes upp denna gången. Den sköljde över mig som en våg av självhat och förtvivlan så fort jag släppte taget och lättade lite på mina spärrar.
Tunnelseendet kom som en chock, andnöden blev outhärdlig, skakningarna var okontrollerbara och golvet rusade mot mig som ett skenande tåg utan bromsar.
Det värsta är att ingen förstår och ingen som finns i min ständiga närhet kan egentligen hjälpa mig. Det finns de som förstår och som kan hjälpa, men ni är långt bort i de lägen då jag behöver er. Det är inte ert fel, det är jag som är på fel plats vid fel tidpunkt.
Jag pallar inte.
Min ångest kommer allt tätare och jag börjar känna mig hjälplös för mina egna känslor.
2,5 år till på gymnasiet, hur ska jag orka om jag är på väg in i väggen redan nu?
over and out - failure
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar