promenad i den mörka natten

I natt gråter tusentals ögon.
Vissa för att de kanske har förlorat någon de älskar,
vissa för att otillräckligheten och maktlösheten skrämmer dem in i själen
och andra för att de har förlorat viljan att leva.

Jag känner till er smärta, ni som inte längre vill leva, jag kan relatera till era problem som vissa kan anse är obetydliga.
Jag önskar bara att jag kunde göra mer för att få er att må så bra som ni förtjänar. Att se ångesten så klart i ögonen på någon man bryr sig om är aldrig lätt, att se smärtan rinna över och lysa klarare än det starkaste ljus i ögonen och att känna en skakande kropp som flödar av ångest kan bryta ner vem som helst. Jag känner mig dock inte nedbruten, det känns bra att du mår bättre nu, tro inte att jag menar att du fick mig att må dåligt, så menar jag inte. Vad jag menar är att det känns tungt att känna din smärta och att inte riktigt veta hur man ska lindra den.
Denna gången hjälper inte alvedon.

over and out, och godnatt