Allt ont för med sig något gott...

Öppet hus på ITG idag för de som har kommit in på skolan.
Var väl helt okej, inget speciellt, inte jättemycket folk.
Såg en tjej där som jag vet var kompis med Marcus. Tror att hon hatar mig. Det gör de flesta av Marcus kompisar, lol.

På vägen hem från spårvagnen började jag tänka på Marcus och skolan och så...
Det var två år sedan vi var tillsammans, kommer ihåg att han precis slutat nian och skulle börja gymnasiet, han var lika gammal som jag är nu. Jag minns hur vi skojade om hur dåligt det är att vara liten eftersom man har två till år i grundskolan då... Det känns inte alls som att det var längesedan men det var två år sedan. Jag skulle börja åttan och det var så längesedan.

Jag har fortfarande dåligt samvete över de ord han sa när han var som mest arg, ledsen och besviken på mig efter att vi gjort slut. Han berättade hur falsk och hemsk han tyckte att jag var som hade gjort slut med honom den tidpunkten jag gjorde det, när han mådde som allra sämst... Det kanske var dumt gjort, jag kanske inte borde ha gjort det, det kanske hade kunnat fungera.

Man säger att man aldrig kommer över sin första kärlek och det är något jag kan tro på till 100%. Inte så att jag fortfarande har känslor för honom, men jag kan fortfarande tänka på att vi gjorde slut med en viss sorg i sinnet.
(Hade vi inte gjort slut hade jag dock inte kunnat bli tillsammans med Anton, så allt ont för med sig något gott, något väldigt gott, eller hur? <3)

Har sånt jävla PMS-ryck nu för övrigt.
Har växlat mellan speedad och nedstämd hela dagen. När vi satt på lilla bommen satt jag och tänkte på hur jobbigt det är att allt blev så konstigt mellan mig och nyman, inte okej. Läste ett sparat sms från honom på min mobil - han citerade Shakespeare för mig... en del är allt bra romantiska (dagens samhälle, citerar Shakespeare i sms...)

Nu är det dags att ta sina piller, kolla Greys anatomy, göra en powerpoint och längta till skolavslutningen och gymnasiestarten.

Over and out - Belle