separationsångest och förnyingsnoja

som rubriken säger.
Jag börjar så smått känna att det är jobbigt att lämna min välkända klass, trots att jag inte är så nära med dem. Det är bekvämt på många sätt att känna klassen och veta vilka alla är.
Sedan känner jag att jag måste förnya mig och mig själv, en ny och ren start ska det vara när grundskolan avslutas - där av har jag börjat med Feng Shui vilket innebär att man skapar en atmosfär där man lever där energi får flöda och röra sig fritt. Detta ska ge en lugnare tillvaro typ... (extremt kort sammanfattning)
Dock nu när jag slänger ut alla kläder jag egentligen inte använder som jag tidigare inte haft hjärta att slänga (visste ni btw att man använder 20% av alla sina kläder 80% av tiden... galet.. troligen sant dock) börjar jag få lite separationsångest även över att rensa ut alla emokläder och på något sätt ett förflutet.


Jag har slängt en jävla massa, säkert 50% av innehållet i mitt rum snart. Kanske inte syns jättemycket om man bara blickar över, men sjukt många lådor står tomma nu, förut var alla överfulla ><

Det som vart jobbigast att slänga hittills måste jag erkänna var mina rakblad... Säga vad man vill men där har man fan minnen. De har legat där helt orörda i snart ett år som en slags försäkring. Usch vad dumt det låter men det är så det är - jag har kunnat känna att jag har kunnat ta till det som ångesthantering om saker och ting går allt för snett.
Nu är de dock borta.

Härnäst kommer en promenad med mat-ikea och sedan fortsätter jag städa och röja.

over and out - Belle